Operabesök... såg Aida ännu en gång... frågan är om den inte var ännu mer fantastisk denna gången. Han som sjöng Radames prickade då och då huvudklanger som påminde om Pavarotti - ytterst njutbart. Ljussättningen i Malmö är som så ofta helt fantastisk och det stora djupet i scenen gav en känsla av att vara oändligt denna gången.

Avslutningen av första akten är magisk.... ren hårdrock för sin tid! Aida trumpeterna på var sida en tidig form av stereoeffekt... Pampigt och starkt. (En ton blev sur från en av trumpetarna tyvärr dock)

Det här är operornas Opera... Det blir inte bättre än så här. Och sättningen ger i sig själv rent naturligt fantastiska kläder och sceneri...

Fem av Fem!