Glimt av framtiden

Ibland gör man saker och hakar på utan eftertanke, men då och då glimtar det till ordentligt. A-ha-upplevelser är mer av ett trappsteg man plötsligt tagit. Glimten är mer kortvarig och lämnar ett eko efter sig.

Jag har hållit på med att stoppa in mina skivor i datorn för att i framtiden kunna köpa en Squeezebox och spela upp allt i stereon via fjärren. I sig ett ganska stort steg och en riktningsvisare till CD-skivans ofrånkomliga frånfälle.

Likaså har jag sett att folk på faktiskt.se har haft någon applikation som lagt ut deras senast spelade musik. Egentligen inget som lockade mig, men det kom sig ändå så att jag reggade mig på den sajten och pluggade in den i mediaspelaren hemma.
Funkar bra, tjejen och jag reggar på olika identiteter på våra olika xp-inloggningar.

Likaså monterade jag in den på jobb.

Via nätet kan jag se vad hon lyssnar på där hemma.

Sedan hittade jag en plugin på slimserven... så att all musik som spelas via slimservern, dvs även kommande squeezebox kommer att loggas och statistikföras.

Häftigt!

Nu kommer glimten... här har vi lyckats koppla ihop flera olika system till en gemensam datakärna, eller till data som extraheras och muterar...

Från CD och en databas på nätet med skivinformation till FLAC via server till å ena sidan musik och å andra sidan data som taggas med datum som sedan vid behov extraheras till text/html.

Framtiden och utmaningen för datorer/nätet/elektronik är en fungerande dynamisk och kompatibel datahantering.

De exempel som dök upp under glimten försvann igen när den tidsrevan slöt sig, men känslan av den hänger kvar.

Vi har en intressant framtid framför oss... på gott och ont. Men en sak är säker...we ain't seen nothin' yet.

Tankegångar om lera

Även om vintern ännu inte har kommit igång på allvar så betyder ju inte det att bilen inte blir smutsig. Nu i helgen var det vårskönt och solsken, så då lämpade det sig ypperligt med lite bilvård.
Tvättade bilen och allt såg frid och fröjd ut, ren och fin... men sedan strök jag fingrarna över lacken på sidorna och då kändes det som att stryka fingrarna över ett anteckningsblock, inte som över glas.

Så då var det bara att rota fram ... leran.


Jag måste villigt erkänna att första gången som jag sprang på konceptet så verkade det lite obskyrt, men detta är en av de mest fantastiska produkter jag stött på.


Det är alltså frågan om en liten korv med lera, ej olik häftmassa, samt en finishspray. Man plattar ut en puck lera och sprayar både den och bilytan med sprayen och sen glider man lerpucken över lacken och låter den hyvla av ytföroreningar. Hyvla är rätt ord för det känns verkligen så på smutsiga ytor... och mängden smuts som fastnar i leran trots en nytvättad bil som ser ren ut för ögat förvånar.


När det blir för smutsigt så vänder man på pucken eller knådar om den. Det går en bra stund innan man behöver ta en ny bit. När det inte längre känns när man glider den över lacken så är det rent... och lacken känns slät som glas igen. Polera av med mikrofiber eller frotté och njut av förbättringen!

Är man lat går man säkert vidare med vax i detta skede, men skall man vara ordentlig blir det ett par steg till. Djupgående lackrengöring och polish ger så fina resultat om de görs innan vaxningen också. Man har svårt att tro innan varje steg att det verkligen kan bli bättre än vad det redan är och visst är det inga våldsamma skillnader. Men totalt sätt så ger alla dessa stegen en klart märkbar nyansskillnad på bilen kontra när den bara blivit rentvättad. Mörk wetlook är nog den bästa beskrivning jag kan ge. Läckert!


Rullade in till stan och handlade och stod en lång stund och kikade tillbaka på kärran... och jämförde med alla de andra. What a rush! Lite skrattretande var jämförelsen med en dyr silverfärgad Merca-coupe som stod nästan sidanom... med långa fågelskitar nedför båda sidorna. Nästan så man borde ha konfiskerat nycklarna från ägaren för vanvård av dyrbil...


Fotnot: Meguiar's Quik Clay finns bl.a. på Micro och kostar där i skrivande stund 229:-.

Cambridge again

Så har man varit två dagar i Cambridge igen. Flygen gick som de skulle, däremot förvirrade vi oss ut på fel "satellit" på flygplatsen. (Armarna som går ut där planen dockar heter visst så, i alla fall på engelska...) Så vi fick åka en liten invalidobuss med en trevlig herre till rätt satellit. Som tur var så var vi i god tid. *pust*

Det var the Centennial denna gången också, inte värst bra egentligen. Livsfarlig form på trappan mellan första och andra våning, snudd på stege ned i matsalen... men säng och kudde är bra, det går att få mörkt. Väckarklocka får man själv ha och inga kakor till te:et. Frukosten duger, kanske äggen kunde stekas hårdare... skall prova nästa menyval där som står stekta ägg nästa gång.

Även om engelsk mat imponerat jämfört med sitt rykte så får jag nog konstatera nu att det är efterrätterna som är dess signum. Lyckades äta tre desserter på "2 dagar" i England och samtliga var mums.

Börjar hitta lite bättre i stan nu och denna gången var det inte ens konstigt att de kör på "fel" sida. Skulle vara trevligt med några semesterdagar har någon gång i sommartid.